Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Elisabeth Christine von Braunschweig Bevern | Luise Ulrike von Preuben | Portrait of Franz Isaak von Chasot | Portrait of the dancer Barbara Campanini | Frederick II of Prussia as general |
Related Artists:
Peale, James
American, 1749-1831 Painter, brother of Charles Willson Peale. Charles encouraged him to become a painter; James also worked as a frame-maker for his brother until the Revolution, in which he served as a lieutenant. From 1779 James shared Charles's practice, specializing in miniatures. His early work, occasionally confused with Charles's, shows his brother's influence. After 1794, his style became clearly his own: more delicate with subtle colour harmonies, softened outlines and free handling; it may be distinguished by a faint violet tone in the shadows and the inconspicuous signature 'IP'. His miniatures of male subjects are frequently superior to his portraits of women, for example Benjamin Harwood (1799; Baltimore, Mus. & Lib. MD Hist.), but his meticulous attention to costume and his success in imparting colour and sparkle to skin and eyes,
johan gustaf sandberg
Johan Gustaf Sandberg, född 1782, död 1854, var målare; han var professor i teckning vid Konstakademien från 1828, och direktör där 1845?C1853. Sandberg ägnade sig främst åt historiemåleri, med motiv ur nordisk mytologi och svensk historia. Hans främsta verk inom detta område är kalkmålningarna över Gustav Vasa i Uppsala domkyrka. Han målade också en mängd porträtt. Sandberg blev 1794 elev i konstakademins principskola och 1801 i antikskolan, lärde samtidigt musik och klaverspelning och tjänade pengar genom lektioner och genom arbete på kungliga teaterns dekorationsmålarverkstad. Under den följande tiden slöt han sig till den opposition mot akademin, som hade sin medelpunkt i "Sällskapet för konststudium". Tvisten med akademin lade sig snart, Sandberg valdes till ledamot 1821 och blev ordinarie professor 1828. Däremot hade han aldrig tillfälle att göra den för äldre tiders konstnärer obligatoriska studieresan till södern. Han utförde teckningarna till praktverket "Ett år i Sverige" (1827 -35) med bilderna graverade under Christian Didrik Forssells ledning och texten skriven av Anders Abraham Grafström. Under upprepade sommarvistelser på Säfstaholms slott målade Sandberg folktyper och folkdräkter. Åtskilliga porträtt utförde Sandberg för det praktfulla "Galleri af utmärkta svenska lärde, vetenskapsidkare och konstnärer", som han utgav 1835?C42 (100 porträtt, litograferade av J. Cardon).
Leon Kaplinski
(1824-1873) was a Polish painter and political activist. Born 1824 in Lisew not far from Warsaw, Leon was the son of a small landowner and an eminent freemason Jan Kaplieski. The Kaplieskis were a Frankist family; his grandfather Eliasz Adam Kaplieski was one of the last known Frankists. Leon Kaplieski studied law and philosophy in Warsaw and Wrocław (Breslau). He was engaged in revolutionary underground groups, fled from the part of Poland under Russian rule, was briefly held and interrogated by the Prussian police, and took part in the revolutionary movement in 1848. In the same year Kaplieski emigrated to Paris where he spent most of his remaining years. He took part in Polish emigre political activities, closely connected with the circle of Hotel Lambert and the Czartoryski family, accompanied the Count Witold Czartoryski during his trip to the Balkans and the Near East. Kaplieski also edited the periodical Ephemerides Polonaises. He was married to Helena Hryniewiecka. In 1871 he moved back to Poland, living mostly in Krakew, and died in 1873 in Milosław. He befriended several well-known Polish artists and writers, including Henryk Rodakowski, Jan Matejka, and Cyprian Kamil Norwid. Kaplieski studied art in Poland and later in Paris. His first known works are copies of paintings by famous Italian artists; later he became known and appreciated for his patriotic historical paintings as Wernyhora (1855). His best works are portraits: of his mother Julia (1860), the writer Bohdan Zaleski (1857), Count Adam Jerzy Czartoryski (about 1860), and an autoportrait as a Templar (about 1872). Many of his paintings and other works have perished or been lost. Mainly influenced by classical Italian art and his contemporary Rodakowski, L.K. continued the tradition of academic painting and had no interest for the emerging modernist tendencies of the mid-nineteenth century. He won some recognition in France, participating in the Paris art salons. L.K. wrote some poems and a short novel Nad Wisłą (On Wisla).